Narrativ är ett begrepp som inte är helt enkelt att hålla koll på. I grund och botten handlar det om en slags berättelse eller att berätta något. Ordet har dock använts på många fler olika sätt, inte minst som ett kritiskt begrepp inom till exempel konstvetenskap och andra ämnen.
Ordet kommer från latin, där det har betydelsen berättande, berätta och omtala. Det handlar om att konstruera en verklighet, till exempel ett narrativ om en person, konstnär, målning eller liknande. Det innebär att begreppet inte nödvändigtvis är objektivt, utan kan skildra berättelser där tolkning och egna reflektioner vävs in medvetet eller omedvetet.
Både substantiv och adjektiv
En fråga som ofta uppstår är om ordet narrativ är ett adjektiv eller substantiv. Ett enkelt svar kan tyckas, men det kan faktiskt fungera som både och. I formen adjektiv, det vill säga egenskaper och dylikt, fungerar narrativ i betydelsen berättande. Ett exempel på detta är meningen ”en narrativ målning”. Som substantiv, det vill säga ett objekt som du kan sätta ”en” eller ”ett” framför, fungerar ordet narrativ synonymt med berättelse. Ett exempel är meningen ”hon definierade sitt eget narrativ”. Huruvida begreppet kan användas på det sättet är dock lite omtvistat, men det används fortfarande på de båda sätten idag.
Engelskans motsvarighet
Narrativ är inte bara kopplat till konstvetenskap, utan även till kommunikation, marknadsföring och PR. Här fungerar begreppet ungefär som engelskans storytelling, det vill säga att man driver en berättelse om någon eller något, till exempel ett företag eller en organisation. Det här har blivit ett viktigt grepp inom många organisationer. Sammanfattningsvis kan man säga att ordet narrativ i sin egentliga betydelse och användning är ett adjektiv, men som mer och mer börjar användas även som ett substantiv emellanåt. Här får du alltså göra en egen avvägning innan du bestämmer dig för att använda ordet på det ena eller andra sättet.